Ofrivillig jakt efter hunden

Så många blandade känslor jag fick imorse. Jag var ute med Balder och gick där vi oftast brukar gå. När han behövde göra sina behov var han inte kopplad. Det brukar vara enklast så, eftersom han vår lite omständig när han väljer plats för att göra 2:an. När Balder är klar, kommer han alltid till mig. Så även idag, men jag lät han får nosa omkring innan jag tänkte koppla honom igen. Jag hade honom under uppsikt och helt plötsligt stod han helt still. Jag undrade varför. Jag tittade snett uppåt och där stod.... en ÄLG!!!! Älgen stod still och även Balder. Under 2 sekunder var jag glad över att Balder inte sprang fram till älgen, men så fort älgen sprang åt motsatt håll, drog Balder efter. Jag sprang efter och ropade efter Balder. Jag var livrädd för att han skulle bli sparkad av älgen eller bli påkörd av en bil. Älgen sprang mellan husen i området där vi bor, Balder efter. Sedan såg jag inte älgen något mer. Balder sprang runt på parkeringen och irrade omkring. Han fortsatte längre bort, men jag såg honom hela tiden. Jag fick till slut tag på honom och kopplade honom. Arg för att han hade sprungit efter älgen, rädd för att han skulle ha skadat sig och glad för att jag fick tag på honom levande.

Balders möte med en älg

Allt gott, slutet gott. Tack gode Gud för det! Pulsen gick verkligen upp. Balder flåsade och hans träningspass skulle få fortsätta med hundsim i bassäng i Alingsås. Han var bra trött efter det, kan jag lova.