Emmas gästinlägg

Hej alla junitjejens läsare, Jag (Emma) har fått förfrågan om att skriva ett litet gästinlägg här. Några av er kanske känner igen mig från min blogg medan andra inte gör det. Så jag börjar med att presentera mig lite kort. Namnet är som sagt Emma, jag bor i Karlstad och brinner för träning/hälsa och min stora passion är löpning.

För lite mer än 1 år sedan fick jag diagnos i en kronisk ledsjukdom. Jag var mycket sjuk och hade ständigt värk/inflammation i lederna samt hög feber. Träning och löpning var så långt bort att i min vildaste fantasi skulle jag inte ens kunna ägna mig åt det. Speciellt inte eftersom jag knappt kunde resa mig ur sängen vissa morgonar. Jag kände mig mest som en gammal tjock tant. I och med min sjukdom så gick jag även upp extremt mycket i vikt eftersom jag inte kunde röra på mig som tidigare. Som mest hade jag BMI 43,6. Min vändning blev när jag fick genomgå en behandling och sedan även rehabilitering iform av träning med PT med målet att orka med en vanlig vardag. DET var min väg in i träningsträsket. Från början avskydde jag det, jag fick bokstavligen tvinga iväg mig eftersom jag annars inte skulle få någon sjukpenning. Men med tiden började det bli mer och mer roligt, och när målet med min PT var nått så ville jag inte sluta där utan satte nya mål. Och här står jag idag och ska utföra en tjejklassiker iår (Tjejvasan, Tjejvättern, Vansbro tjejsim och Lidingö tjejlopp), något jag ALDRIG kunnat drömma om. Jag har dessutom redan hunnit genomföra 5 lopp varav 1 var tjurruset på 1 mil, ett terränglopp med naturliga hinder och enormt lerig bana. Jag ser mig själv inte som ett hinder längre. Och framför allt ser jag inte min sjukdom som ett hinder längre. Jag är inte min sjukdom! 

Under min resa har jag även insett att för att ett aktivt träningsliv och viktnedgång ska hålla måste man göra det för att man tycker det är roligt. Inte för att man måste! Det handlar om att ändra livsstil, inte sätta massa förbud och dieter! För hur många gånger har man inte försökt sig på massa dieter hit och dit som funkat i några veckor/månader för att sedan falla tillbaka i gamla spår igen? Jag har iaf gjort det enormt många gånger. Jag tror alltså inte på några dieter utan att hitta en sund balans mellan träning och vanlig husmanskost. Och SJÄLVKLART ska man kunna unna sig godis, pizza m.m. någon gång ibland. Det gör jag varje månad, annars hade jag ALDRIG orkat stå ut då jag är så enormt svag för choklad. haha.

Och vad vill jag egentligen säga med detta då? Jo, INGENTING är omöjligt. Även när det känns som svårast. Bara man ger sig f*n på det så går det! Och det finns inga ursäkter, bara möjligheter! Det gäller bara för DIG att hitta dem. Kan jag så kan du!

Tack Emma för ditt inspirerande gästinlägg!!! Så himla bra kämpat av dig!! Besök Emmas blogg. /Junitjej