Om ålder

Ålder. Det är bara en siffra, men det är ett ganska intressant ämne ändå. Jag har  två år kvar till 40 och det känns orimligt att man faktiskt är så "gammal".  Vid 38 års ålder ska man vara så vuxen och kunna så mycket. Är det inte så? I en del sammanhang ses man så "erfaren". Åtminstone känns det så. Jag tycker jag fortfarande lär mig en hel del. På jobbet lär jag mig av både yngre och äldre kollegor. Jag hoppas att de också kan lära sig av mig. Om jag möter någon i samma ålder som mig och som har barn i 10-12 års åldern, tänker jag först. "Vilken ung mamma!". Men sedan slår det mig att det inte är så "farligt" ungt att bli mamma runt 26 år, utan en ganska normal ålder. Jag är nöjd med mitt liv och nöjd med det liv jag har levt, men jag känner mig kanske yngre än vad jag är, för att jag har så mycket kvar att uppleva. Jag har så mycket kvar att göra och uppleva, så att man snart är 40 fattar jag inte. Vad ska mer ske i livet? Jag har pluggat på högskolan, har ett bra jobb, men är det det jag ska syssla med ända till pensionen? Händer inget annat? Kommer inga andra utmaningar av sig självt?

Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet.

Är det detta man kallar för 40-årskris?