Junitjejen

Mina elever har fått skriva postiva ord om sina klasskompisar. De fick skriva sitt egna namn överst på papperet. Det skickade de vidare. Sedan skulle kompisarna skriva komplimanger om var och en. De fick aldrig tillbaka sitt egna papper, utan jag tog det för att sammanställa. Jag har skrivit ner alla komplimanger med ett hjärta som bakgrund. Laminerat pappret har jag också gjort. I nästa vecka får var och en ett blad med alla positiva ord som deras klasskompisar har skrivit om en. Jag hoppas att komplimangerna kommer att värma varje elevs hjärta. De värmde iallafall mig, när jag läste vad de hade skrivit om varandra. Helt plötsligt känner jag inte minusgraderna utanför.

Att få brev eller kort skrivna av sina elever är något av det bästa man kan få som lärare. Så känner jag iallafall. De värmer en gott om hjärtat speciellt, när det står något snällt som till exempel att man är en snäll eller en bra fröken.  Detta kort ska jag lägga i mina gömmor.

Igår var det personalmöte, men det blev en annan variant av det. Det blev inte alls stelt och tråkigt utan glöatt och lättsamt. Dessutom behövdes inte det göras några anteckningar. Jag och mina kollegor delades in i grupper. Varje grupp fick en uppgift. Min grupp skulle fungeras som paparazzi. Vi skulle dokumentera kvällen med kameran. Det togs en del bilder.  Med bilderna ska det skapas ett bildspel, som ska visas på nästa personalmöte.  De andra grupperna fick laga mat. Det serverades ett underbart julbord. Det visades att de manliga kollegorna också kunde laga mat. Det bjöds på underhållning under middagen. Under kvällen påmindes man om vilka trevliga och underbara kollegor man har. Det visste jag dock redan, men man hinner aldrig umgås på ett mer avslappnat sätt under vardagen.

Till klassen köpte jag chokladkalendrar innan den 1 december. Det kändes konstigt att behöva inhandla två stycken. En hade inte räckt, eftersom jag har 33 elever i klassen. Fram till och med lucka nr 9 får två öppna varje dag. De luckor som blir över får väl fröken öppna, eller?

I en julpappersklädd låda finns små julklappar till eleverna. Att få slå in alla små paket gladde jag mig åt. Det är dessutom kul att se att eleverna blir glada för en liten sak. De vill i sin tur också alltid se vad klasskamraterna har fått. Ibland skulle jag själv vilja gå i min egna klass (särskilt vid jul). Finns det ingen krympningsknapp att trycka på?

Idag har skridskoåkning stått på programmet. Att få åka skridskor brukar vara populärt. En sådan här dag brukar annars mest innehålla knyta skridskor-jobb för mig och frusna tår. Barnen var duktiga på att åka skridskor och alla kom hem oskadda.

Barnen var trötta efter skridskoåkningen, så det var tur att vi bara hade en halvtimmeslektion kvar, när vi kom tillbaka till skolan igen.

Ha en trevlig helg!

Fördelarna med mitt jobb som lärare:

• Ingen dag är den andra lik, även om huvudsyftet är detsamma.
• Man får höra roliga och glädjande kommentarer från barnen.
• Det är glädjande att få se hur eleverna lär sig nya saker och hur de utvecklas.
• Loven. Hade jag hoppat över denna punkt, då hade jag väl ljugit, men jag får samtidigt tillägga att vi har 45-timmarsveckor.
• Det är omväxlande. Man är inte bara lärare, utan man är också konfliktlösare, psykolog, skådespelare och ”mamma”.
• Dagarna går så himla fort!

Vilka är fördelarna med ditt jobb eller utbildning?

Idag har vi firat advent i kyrkan. Jag hade elever som läste adventsverser och sjön en sång. De var jätteduktiga! Därefter gick min klass tillbaks till klassrummet. Jag tände det första ljuset och läste två julberättelser, medans barnen smaskade på sin medhavda fika. Så mysigt det var!

Nu ska jag fira att det är helg. Skönt att få sova ut imorgon. Förresten, biofilmen jag såg igår, var jättebra! Bröllopsfotografen var både rolig och hade ett allvarligt budskap.

Jag trivs verkligen med mitt jobb som lärare, men under perioder då det är mycket att göra då hade jag önskat att jag sysslade med någonting annat. Funderar jag då på vad jag skulle göra istället, kan jag inte komma på något annat yrke. Är inte det konstigt? Det känns dock lite skrämmande att vara lärare i ytterligare 30 år. Puh, det är lång tid! Att under iallafall en tid hade det känns både utvecklande och omväxlande att göra någonting annat. Jag har stundtals funderat på att kanske vara läromedelsförfattare parallellt med läraryrket. Det är bara tankar än så länge och jag vet inte hur det skulle gå till. Att komma på något nytt läromedel tror jag heller inte är så enkelt, eftersom det finns så mycket bra läromedel idag. Isåfall måste det var något helt nytt och revolutionerande. Hmmm…jag fortsätter fundera.

Vill du jobba med samma sak tills du pensionerar dig?

Idag var det första studiedagen av tre denna vecka. Vi var en liten samling lärare som samlades i lärarrummet imorse. Tillsammans åt vi lite frukost ihop. Därefter började dagens program. Det har varit en trevlig och givande studiedag. Det var skoj att få umgås med ens kollegor på ett mer avslappnande sätt. I vanliga fall är det fullt upp med undervisning och elever, så nu hade vi chansen att få prata med varandra. Jag hoppas att morgondagen blir lika bra!

Under tre dagar denna vecka har skolan besök av cirkusartister från cirkusen Madigan. I grupper lär de barnen olika slags cirkuskonster. På kvällen samma dag kommer eleverna få uppträda under en riktig cirkusföreställning.  Tänk vilken upplevelse för barnen!!

I videoklippet är det inte just min skolas elever, men det är samma cirkus och samma koncept.

Detta brev lämnade en elev till mig i fredags. Att få sådana här brev från elever betyder väldigt mycket!! Jag blev så glad, när jag läste raderna. En elev hade aldrig skrivit så här om hon eller han inte hade menat det. Av barn får man höra sanningen, är det inte så? Att bara få läsa vad barn skriver är en av flera saker, som tillhör ljusglimtarna inom läraryrket.

I augusti, tredje arbetsdagen efter semestern, så fick personalen på skolan fotograferas. Det var första gången som vi fick ta enskilda kort. Ni vet, sådana där mindre kort som kan dela ut till vänner. Det gjorde man iallafall som barn. Man (åtminstone jag) ville ha så många bilder som möjligt. Helst skulle hela plånboken vara full och mer därtill. Igår fick vi bilderna. Att få tillbaka skolbilder är nästan lika hemskt som att se pass- eller körkortsbilden på sig själv. Det är en och samma bild på hela fotokartan. Undra hur de andra bilderna blev, som fotografen tog?! Vart ska man göra av dessa bilder? Jag ramar inte längre in mitt skolfoto och ger till mamma, pappa, farmor….osv. i julklapp.Det är slut med det sedan lång tid tillbaka. Bilderna hamnar säkert i skrivbordslådan till sist. Tjingeling!