Lite mer på banan

Här har det ekat ganska tomt ett tag. Tur att min julkalender åtminstone har hållit bloggen vid liv. Det har definitivt funnits en anledning till varför mer personliga inlägg har saknats. 

Syrgas behövdes

Den 5 december fick jag stanna hemma från jobbet på grund av feber. Jag svettades på natten och mina lakan blev alldeles blöta. Febern gick inte ner. Natten mellan lördagen och söndagen fick jag inte på vänster sida. Jag hade ont under vänster bröst och längst med sidan. Jag tänkte att det berodde på att jag hade hostat så mycket. Hur jag än låg i sängen, hade jag ont. På söndagen den 8/12 hade jag så ont att jag började gråta. Min man ringde SOS och ambulansen kom. De tog kontroller och inget visade något allvarligt, men de valde att ta med mig, eftersom de hörde att andningen var lite ansträngd. Och de hade sina aningar om vad det kunde vara. När jag la mig på båren, gjorde det ont igen. Jag fick morfin och det hjälpte. När vi kom fram till sjukhuset i Alingsås, togs jag emot direkt i ett rum av sjuksköterskor och läkare. De gjorde fler kontroller och jag fick på mig patientskjorta. Röntgen gjordes och det visade sig att jag hade fått lunginflammation och en allvarlig sådan. Det visade sig att jag hade en varböld och vätska i vänster lunga. 

God mat, men ingen matlust 

Jag tycker att jag fick god mat på sjukhuset, men de första dagarna hade jag ingen matlust alls. Det jag fick i mig lättast då var typ hallonkräm, filmjölk, vatten och isglass.

Här vistades nästan all tid

Efter 1,5 vecka på Alingsås lasarett blev jag förflyttad till lungavdelningen på Borås sjukhus. I Borås finns också infektionsavdelning som Alingsås saknar. Läkarna tyckte därför att det var säkrast att jag förflyttades. Jag hade klarat mig ett par dagar utan syrgas och taxiresan gick därför bra.  

I Borås fortsatte min antibiotikabehandling intravenöst. Kontroller varje dag och blodprov togs (dock ej på helgen). Jag fick några feberfria dagar och blodprov visade att värdena blev bättre. Att ta blodprov var väldigt jobbigt, då jag är väldigt svårstucken. Flera gånger fick sköterskorna be om stickhjälp. 

Efter 6 dagar i Borås fick jag åka hem. Vätskan och varbölden har minskat. Jag får ta antibiotika i tablettform och blir kallad till återbesök i början av januari. Jag hoppas då verkligen att det visar sig att jag då har blivit ännu bättre. Matlusten har kommit tillbaka och jag känner hunger. Det känns som ett friskhetstecken. Just nu har känner jag ingen smärta, men jag är väldigt matt och trött. Det kommer jag nog vara ett tag.