Gästbloggare: Madeleine

Gästbloggare: Madeleine

Vem är du? 

Madeleine, 32 år fyllda i år. Mamma till en snart 12-årig kille, jag bor tillsammans med honom i Falun.

Utbildad förskollärare och grundskolans tidigare år lärare, med behörighet på legitimationen upp till årskurs 9. I höst ska jag läsa till specialpedagog 90hp fördelade på 3 år.

Jag är även utbildad doula sedan 2015. Min blogg hittar du på: Livet som mamma, lärare och doula i Dalarna 

Varför började du blogga?

Jag började blogga runt 1999-2000 när jag gick i nian. Men blev seriöst bloggande först 2004 när jag blev gravid med sonen. Jag var nitton år då (fyllde tjugo samma år) och ville dokumentera graviditeten och sedan fortsatte jag. Det blev första året och sen har det bara fortsatt. Nu är bloggen en vardaglig blogg mot den tidigare mamma/barnbloggen.

Vad skulle du göra om du vann 1 miljon?

En miljon är inte så mycket egentligen, men jag skulle betala av CSN, lägga undan pengar åt sonen och sedan skulle jag lägga handpenning på en villa med ganska fin gård någonstans här i Falun.

Vilken är din största dröm?

Oj, jag är sådan som redan uppfyllt flera av mina drömmer. Jag har ett barn som jag älskar. Utbildat mig till lärare som jag önskade. Blivit doula som var en dröm och nu på väg att bli specialpedagog som också var en dröm. Det här låter märkligt att säga men jag har nog uppfyllt mina största drömmar. Får man uttrycka sig så? Jag vill inte verka som att detta varit enkelt för det har det verkligen inte. Mitt liv var en taggig rosenbuske fram tills jag blev gravid med sonen. Så jag tar inte mina uppfyllda drömmar med en klackspark, jag uppskattar dem verkligen och är oerhört tacksam för att ha fått uppleva dem.

Vad gör du helst en ledig dag?

En ledig dag vill jag vara med min lilla familj. Jag åker gärna ut i skogen eller besöker någon vacker plats. Andas friskluft och njuter av nuet, att leva här och nu tillsammans med familjen.

Vilken är din favoritlåt?

Jag vet inte, det finns så många fina låtar som riktigt flyttar in i mig. Men måste jag välja får det bli Dire Straits Walk of life som påminner mig om min pappa. Han spelade den i sin bil någon sommar innan han dog och jag var mellan 6-8 år, jag minns hur vi åkte i skogen för att leta efter älg. När vi  efter många timmar äntligen såg älg, stod det där två stycken en ko och en kalv. Det här är nog ett av de sista minnen jag har innan han dog när jag var nio år.

Har du något råd att ge till andra bloggare?

Var dig själv, säg ifrån och blockera människor som skriver taskiga saker. Det är ingen ide att ta diskussion med människor som bara vill vara elaka.

Vad är det värsta du har varit med om?

Det finns flera hemska händelser jag upplevt under min tid i livet. Vissa är vanliga; hjärtesorg, nederlag och förnedring. Men sedan finns det ju min pappas död som var hemsk för en nioåring att behöva gå igenom. Kanske inte bara dödsfallet utan det faktum att jag inte fick någon chans att bearbeta sorgen, och att samhället inte riktigt accepterar att barn sörjer längre än vuxna. Det var hemskt att uppleva och tog mig 10 år att bearbeta innan jag blev gravid och halvt helad av känslan. Sen finns ärren kvar, att möta döden så nära så tidigt påverkar alltid en människa.

Mina ord: Efter denna intervju, känner jag, att jag hade velat ställa fler frågor till Madeleine. Det får kanske bli en ytterligare intervju längre fram.

Kontakta mig!