Tre timmar på cykel

Jag var först väldigt skeptisk om jag skulle klara det. Efter att jag hade bokat platserna, tänkte jag för mig själv: "Vad har jag gett mig in på?". Men sedan tänkte jag att det kan vara en bra utmaning för mig själv. För min man var det inget konstigt, då han ofta brukar vara iväg på långdistansare med sin cykel.

Instruktörerna gör sig beredda

Väl i spinningsalen, fick man ta på sig ett pulsband och man kunde följa sträckan på en vit skärm. Man såg när det var dags för aktiv vila och när man skulle ta i lite mer. Man såg också vad man hade för puls. Under passets gång pendlade min puls mellan 73-87% av min maxpuls. Oftast var den mellan 80-85%. 

Full fart på cykeln

Efter två timmar på cykeln, var jag trött. Det måste jag medge, men jag kämpade den sista timmen också. Att jag deltog i spinning-marathon och att jag faktiskt också klarade det bra, imponeras jag själv av. Att det var en härlig stämning och två duktig instruktörer, gjorde att det hela blev mycket roligare. Det kändes verkligen som att instruktörerna på träningsstället Träna i Kungälv, hade koll på oss deltagare. Man fick ögonkontakt med dem flera gånger under det 3 timmars långa passet. 

Även om svetten rann på en och kläderna var dyblöta, så kan jag tänka mig att göra det här igen.